Nuorisokeskus Villa Elban blogi

Villa Elban hallituksen, johdon ja henkilökunnan blogipalsta avaa näkemyksiä nuorisotyöstä laajalla asteikolla. Seuraa elba_netti.jpgblogikirjoituksia, jotka putkahtavat eetteriin säännöllisin väliajoin. Kommentoida voi lähettämällä sähköpostia elba@kokkola.fi. Kirjoittaja vastaa palautteen/kommentin antajalle aina henkilökohtaisesti.

Antoisia lukuhetkiä. Blogi ilmestyy joko suomeksi, ruotsiksi tai englanninkielellä.


Vuoden 2017 viimeinen blogikirjoitus 18.12.2017

Årest 2017 sista bloginlägg 18.12.2017

Skribenten är Hanna Snårbacka, som första gången var med som ledare i Irland på ungdomsbyte.

Hanna Snårbacka kirjoittaa kokemuksesta olla ensimmäistä kertaa ohjaajana nuorisovaihdossa.

När jag fick möjligheten att fara med som ledare på ett ungdomsutbyte till Irland tänkte jag ungefär 2 sekunder på saken innan jag tackade ja. Efter det beslutet ångrade jag mig nog ett antal gånger innan vi var iväg, men så här efteråt är jag otroligt glad och tacksam över att jag fick och tog chansen att fara och jag ångrar inte att jag deltog på ett endaste vis.

Jag är alltså Hanna, en 34-årig tvåbarnsmamma som jobbar som timlärare i gymnastik till vardags och har deltagit för första gången som ledare för ett ungdomsutbyte. Jag har varit aktiv inom ungdomsverksamheten i Nykarleby ridklubb (NURK) under många år, och det är den vägen jag nu fick möjlighet att resa till Irland med 12 st. fantastiska ungdomar.

Nuorisovaihto Hanna Snårbacka 1.jpg


Från att på sommaren ha fattat beslutet till att vi verkligen var på väg så var det en hel del att göra och  tänka på. Vi ville att gruppen skulle börja känna varandra lite mer innan vi åkte iväg, plus att vi behövde samla ihop mera pengar så att resan inte skulle bli att kosta något för deltagarna. För att samla ihop pengar så ordnade vi en hopptävling på NURK området samt ordnade ett cafe under en tvådagars nationell hopptävling under hösten som NURK ordnade. Vi träffades regelbundet med gruppen under hösten, under träffarna planerade vi tävlingarna och cafeet som vi ordnade för pengainsamlingen. Inför resan hade vi som uppgift att göra en presentation om Finland och Nykarleby som vi sedan skulle visa för de andra deltagarna under utbytet, så den gjorde vi också tillsammans innan vi åkte. Det stora temat under veckan i Irland var ”No hate”, en kampanj mot rasism och mobbning och vad det innebar bekantade vi oss också med inför resan.

När det var avresedags och vi på måndagsmorgonen träffades vid tågstationen i Bennäs och det var dags att resa iväg var det en minst sagt upprymd stämning bland deltagarna. Det största missödet under resan (överhuvudtaget under hela veckan!) var att tågdörrarna inte öppnades när vi borde ha stigit av och bytt  tåg i Tikkurila. Men i och med att det verkligen lämnade på att det var det största missödet under hela resan totalt så gör det verkligen inget, vi kom ju fram ändå fast vi hamnade att byta tåg lite fler gånger än planerat. För vissa av deltagarna var det första gången de reste med flygplan, så det var väldigt spännande. Som tur var fick vi en lugn och skön flygtur över till Dublin. Väl på plats vid Dublin flygplats möttes vi av de irländska ledarna som gav oss skjuts till scoutcentret Larch Hill var vi spenderade den mesta av tiden.

Nuorisovaihto Hanna Snårbacka 2.jpg

Under de första dagarna gick den mesta av tiden ut på att lära känna varandra genom olika lekar och aktiviteter, och att helt enkelt våga börja prata engelska med främmande människor. Vi hade en hel del praktiska aktiviteter som väggklättring,  höghöjdsrepbana, bågskytte samt sociala experiment. Vi jobbade också med ”no hate” projektet och diskuterade mycket om hur man bemöter människor och vikten av att alla människor har samma värde oavsett bakgrund. Under tiden i Larch Hill lade vi ner mycket tid på att planera en flash mob med temat ”no hate”som vi sedan utförde när vi var i Dublin i helgen.

Under kvällarna fick vi höra de andra ländernas presentationer om sitt eget hemland samt smaka på lokala delikatesser, och på torsdagskvällen var det Finlands tur. Vi höll vår presentation och bjöd på bl.a. karelska piroger, salmiakgodis, fazers blå choklad, havtornssaft, xylitol tuggummi och muminkex o.s.v..

I och med att Halloween inföll sig under veckan vi var där så var det obligatoriskt med en ”fright night”. I Irland är Halloween stort och det sparades inte på krutet! Ca. tio människor utifrån hade kallats in som förstärkning inför kvällen, med mycket fina kostymer kläddes de ut till levande spöken och monster och placerades ut i skogen. Deltagarna delades in i små grupper och skulle gå en vandring i den mörka skogen och klara av olika utmaningar. Jag själv blev utklädd till en häxa och var tillsammans med en 60-årig ”frankenstein gubbe” från trakten ute på en åker för att skrämma ungdomarna, och det kan jag ju lugnt säga att var en ny erfarenhet! Tror vi vuxna hade minst lika roligt som ungdomarna den kvällen.

På fredagsmorgonen packade vi ihop våra saker och flyttade från bergen  ner till Dublin. På fredagen fick vi testa på irländska  idrottsgrenar som gaelic football och hurling. Ett besök i simhallen satt fint efter en eftermiddag på idrottsplanen. Projektet som vi hade jobbat med under veckan resulterade alltså i en flash mob som vi filmade bl.a. på Trinity college område och på den stora gågatan i centrum.  Med flashmoben  ville vi alltså visa att vi är emot all typ av rasism och att vi vill jobba för att få en bättre värld med fred och tolerans mellan människorna.

När vi hade kommit så långt i vår resa som till sista kvällen var det många och stora känslor i svallning. Ungdomarna hade kommit varandra nära och blivit goda vänner efter en så intensiv vecka tillsammans, och givetvis kändes det jobbigt för dem att ta avsked.  Under veckan som hade gått hade alla mötts av utmaningar, var och en hade olika saker som de hade fått jobba mera med. Men det som gällde för var och en, är att alla fick vara stolta över sin insats under veckan. Jag var mycket stolt som ledare över våra fina ungdomar, det var helt fantastiskt att se hur de var och en hade växt som människa under veckan.

När jag tänker tillbaka på hur resan gick är jag mest fylld av tacksamhet. Tacksam över hur bra allt gick praktiskt, tacksam över hur fina ungdomar vi hade med oss, tacksam över erfarenheten ungdomarna fick genom att delta i detta ungdomsutbyte men även helt själviskt tacksam för min egen skull, att jag som människa fick vara med om detta! Att se ungdomar från olika kulturer och bakgrunder mötas och förenas som de gör under en intensiv vecka tillsammans är fantastiskt och något jag är mycket glad över att ha fått vara med om!




Kirjoittaja Marita Mattila toimii kouluttajana ja tukihenkilönä EVS-ryhmille Villa Elbassa

OUR COMMON PATH

”Meidän yhteinen polkumme”

Uusi komea portti johdattaa esteettömälle luontopolulle metsään Villa Elban parkkipaikan kulmalta!  Villa Elbassa on parhaillaan menossa viimeistä viikkoa yhteistyöprojekti eurooppalaisten sekä suomalaisten nuorten kanssa, jossa tavoitteena on pitkospuiden rakentaminen ja ulkoilmapäivien järjestäminen erityisryhmille.